Efter istiden - ett hav
Stora delar av Närke, har tidigare legat under vatten. Ett enormt hav som skapas när den senaste istiden upphör. Issmältningarna fyller upp det som idag är Östersjön, och ett innanhav av sötvatten bildas även, som i sitt första stadie faktiskt delar det som idag är Sverige på mitten.
Mellan 11450 BP (år före 1950) och 10750 BP kallas detta hav för Yoldiahavet.
Fram till nutid så har issmältningar och landhöjningar gjort så att bl.a Vänern, Vättern och Hjälmaren blivit sjöar istället för stora vikar till innanhavet som innan.Det geografiska landskapet i Närke har såklart påverkats avsevärt av detta, och det har sett väldigt olika ut under de olika stadierna av östersjöns utvecklingshistoria (nytt fönster). Jag har främst intresserat mig för detta på lokal nivå i mitt närområde, men även haft med mig det när jag rört mig i andra delar av landskapet.
Jag har gjort en hel del arbete med att försöka illustrera detta på digital väg. Det har resulterat i ett antal simulerade bilder över större (Örebro Län) och mindre områden (framförallt Kumla och Hallsbergs Kommun). Jag har använt mig av olika 3D- och bildbehandlingsprogram och kombinerat höjddata från Tangram's Heightmapper (nytt fönster) tillsammans med överläggning av Lantmäteriets kartor (nytt fönster), för att kunna presentera hur vatten har täckt delar av det som land idag. Jag har också kompenserat för landhöjning för respektive tidsålder som jag har simulerat. Jag har använt SGU's strandförskjutningsmodell (nytt fönster) som stöd. Denna metod är absolut inte exakt, men jag tycker att den på ett bra sätt kan ge en form av en ögonblicksbild av ett specifikt skede i tid, och visuellt illustrera detta grafiskt.
När då till exempel fornborgar plottas på en sådan grafisk modell så ger det en förståelse för hur det skulle kunnat se ut om det var så att dessa högt belägna borgar faktiskt blickade ut över ett innanhav, eller ett större vattenområde. Därtill om även gravfält plottas ut på samma modell, eller en annan modell med ett tidigare eller senare tidsskede, så kan det visa på att dessa anlades väldigt nära vatten.
Nu är det ju omöjligt att hitta en specifik tid där precis alla gravfält och gravhögar ligger vid ett vattenbryne, men när jag tittar på utvalt område så långt bak som 6800 BP (före 1950) så är det flertalet som faktiskt gör det. Och 800 år senare, så går det att se ytterligare fler som ligger vid den nu något tillbakadragna strandlinjen. Det här blir tydligast vid det område som nu är Kvismaren (öster om Gällersta-Ekeby-Sköllersta) där det 6800 BP är fullt med vatten, samt i området runt Kumla och Hallsberg. Intressant är också att det inte existerar några gravhögar/fält längs Hjälmarens södra kant, som istället domineras av fornborgar, högt belägna på den bergskam som löper där. Gravhögar och gravfält verkar istället vara koncentrerat på platten/slätten nedanför. Är det här en logik som etablerats under de många år som platserna byggts upp?
Fler frågor som nu uppstår med den här teorin och modellerna: Är borgarna och gravarna från ungefär dessa tider, då landskapet och vattnet såg ut som på modellerna?
Jag kommer att presentera mina illustrationer nedan...